Efter att ha gått in i en anti internet psykos efter Kalmar är jag nu tillbaka på den wilda webben. En race rapport från Kalmar är utlovad och den ska ni få. Dessutom slänger jag med min syn på Ö till Ö.

Kalmar ja, Vad kan jag säga?? Det kändes bra, I 1 timme och 12 minuter. Resten dvs 8:42 kändes sega som fan. De första 7 minuterna på simningen gick bra. Jag låg med i tätklungan och kunde se både Clas björling och Ted Ås precis framför mig. Det gick grymt snabbt till första vändningen, Lite FÖR snabbt skulle det visa sig då hela tätklungan vände vid fel boj. Plötsligt stannade alla och började spana oroligt omkring sig. (det såg ut som en flock surikater som nervöst spanar över savannen efter rovdjur). När vi sedan kommit på rätt kurs igen fylde hetsiga motionärer med förkärlek för gruff på bakifrån och min rytm var fucked. Jag kom ur vattnet på ca 1:06 (ca 10 min över vad jag själv anser mig ha kapacitet till). Jag var forfarande vid gott mod och tänkte att jag skulle komma tillbaka starkt på cykeln.

Jag gränslade mitt tempomonster, Inget hände! benen var inte med! jag försökte att trycka på och jobba med att hålla modet uppe: Nästa varv, då jävlar. Det finna många mil kvat att uträtta underverk på! Jag tog i mer och mer men det var som om någon ställt in farthållaren på mig för varven var i det närmaste identiska tidsmässigt.

Efter en långsam växling (det låg två mystiska salttabletter i strumpan som jag var tvungen att plocka bort) bar det ut på löpningen. Nu spritte det helt plötsligt i benen och jag fick hela tiden tänka på att hålla igen. första milen gick på 45 min och första varvet (14 km) på 1:05 vilket ger en mara på 3:15 om jag skulle hållt farten. Nu orkade jag inte utan tappade rejält på sista varvet men 3:38 på maran är väl ändå ok. 9:54 blev slut tiden. personligt rekord med 42 min och min svit att slå PB i alla IM lopp jag gjort är intakt.

Med facit i hand brände jag nog rätt mycket krut på Superklassikern, Men jag skulle inte vilja ändra på något för det var en bra och rolig erfarenhet. Efter Kalmar var jag helt slut i kropp och själ. Jag försökte börja träna tidigt men det var som förgjort. Istället fick jag rikta in mig på Ö till Ö.

Sagan om de två tornen.

Vi anlände till Sandhamn och var vid gott mod. Det höll i sig tills jag kom att jag glömt kompassen. Vid utrustningskontrollen visade vi istället upp Selvins mobil som turligt nog hade en inbyggd kompass. Sen var det dags för preracegenomgång. Eftersom det var många utländska deltagare var den på engelska. Där fick vi reda på att vi skulle "put the magick finger in the electrical box" (stämpla sportidentpinnen) Va fan, är det inte nog med att vi ska simma, springa och cykla, Ska vi fingerpulla någon jävla Robot utmed banan nu också?

Jag och Selvin.Vi hade ingen aning om vad denna tävling igentligen handlade om. Vi köpte grisen i säcken så att säga. Personligen hade jag räknat med en liten snäll kulting men det som hoppade upp ur säcken var något helt annat. En ELAK JÄVLA GALT med smak för människokött!

Vi hade räknat med att kunna hålla 5:30 fart på löpningen och det gick ju bra. Fram till första simningen. När vi sedan kom upp på första ön efter en simning på 1600 m kunde vi lika gärna angjort en ö i vietnam, burma eller något annat helvetesland. Det fanns ingen asfalt, ingen grusväg, inte enns en stig. Bara skog och klippor. Detta kom som en chock eftrersom jag är lite av löpvärldens törnrosa, Normalt sätt får jag ont om det kommer en kurva! och här sprang jag runt i skärgården över klippa och rot och funderade på varför en kompass ingick i den obligatoriska utrustningen när en machete inte gjorde det, Jag försökte hänga med selvin som tagit täten. De första "löpningarna" och "simningarna" höll vi bra tempo men efter några timmar Började Selvin visa tecken på trötthet. Men Med Selvin köper man inte grisen i säcken. man vet vad man får. En tjurskallig gubbe som kanske inte alltid är topptränad men som ALDRIG ger upp. Killen har helkroppskramp och ligger stel som en pinne i vattenbrynet och bara skriker. Vid ett tillfälle fick jag till och med dra honom de sista 50 m till land då han i krampdesperation tvingades att simma ryggsim och envisades att simma åt fel håll hela tiden. Trots det forstatte han att plåga sig framåt. När vi kom till den näst längsta simningen för dagen gick det inte längre. Jag såg dödsångesten i hans ögon och jag visste i den stunden att vi skulle vara tvungna att bryta. Men ödet ville annat och tack vare en Crashcourse i Våldmassage och en simning i tät formation tillsamans med en säkerhetsbåt och ett annat lag kom vi över. Det gick inte fort men vi kom över!!!

Sedan verkade det som om krampen började lätta och när vi kom till simningen till Ornö där Cykelmomentet hägrade frågade jag hur lång tid vi hade på oss att komma över. Svaret:10 min, Jag i det närmaste puttade i Selvin så han skulle kunna börja simma medans jag krånglade med mina och hans fenor. Då ändrade sig plötsligt funktionären och sa att vi hade 25 min. Det sa jag inte till Selvin då han i ångest av att riskera att bli avtagen av banan gav allt och då höll ett bra tempo.

Cykelturen var i det närmaste perfekt men jag saknade cykelkorgen och kexpaketet som jag trodde Selvin tagit. Vi Körde om några lag och höll sedan bra fart in.

Jag ska inte nämna så mycket mer om den här tävlingen. Har du den fysiska förmågan så ställ upp, Du kommer inte ångra dig.

Varför Sagan om de två Tornen? Jag och Selvin, Två Torn som står pall trotts tuffa tider, Eller Selvins ben. Stela som...... En annan koppling till just den filmen var att jag såg ut som en smal ful grodliknande varelse (dvs gollum) som leder sin husbonde (som är helt slut) mot målet.

Nu är den gjord. det gick inte så snabbt som jag ville men den här distansen är nyckfull så jag är nöjd. racerapport kommer

Igår på nyheterna kunde man se hur Gotlands landshövding Marianne Samuelsson brutit mot en i en rättstat fundamental tes nämligen att alla är lika inför lagen. Hon ska tydligen beviljat Max Hansson bygglov på en strand mot sina kollegors inrådan. De hade ifrågasatt huruvida det var lämpligt att behandla människor olika och hon hade svarat: "ja det gör man idag".

Jag vill nu ta tillfället i akt att (bli den första?) som gratulerar Marianne till detta agerande. Innan alla Svennebanans därute går i taket och börja skrika "alla ska med på tåget" och gå i förstamajtåg så ska jag berätta varför.

Vi börjar med lagen. Vad är det för något? En samling dokument i en för det mesta blå pärm som berättar vad medborgarna får och inte får göra? Nej!! lagen är de människor om tillämpar de dokumenten så som Poliser, Dommare, Landshövdingar, Åklagare, Advokater osv. Faktum är att alla Sveriges medborgare kan tillämpa lagen (tex, vid envarsgripande) även om det är försvinnande få som vet om det. Om alla skulle vara lika inför lagen ja då skulle alla som tillämpade lagen (eller hade möjlighet att göra det, och det är ju ALLA i Sverige det) vara helt fördomfria och inte dömma någon på förhand oavsett hudfärg, religion, sexualitet, kultur, kroppsodör, social status osv. osv.

Ser det ut så i Sverige idag? Jag kan med ganska mycket råg i ryggen svara nej på den frågan och därmed har jag visat på att vi inte lever i en rättstat.

En rättstat är en utopi, Något att sträva efter.

Så varför gratulerar jag Marianne? Jo för att hon insett att ingen behandlar någon lika inför lagen, Alla har fördommar och vi lever inte i en rättstat så varför inte utnyttja situtionen och göra det som gagnar flest människor (eller så är hon korkad och råkade göra en skön grej). Jag hoppas att fler följer hennes linje och tillämpar lagen olika på människor. Jag hoppas att polis, åklagare och dommare griper, åklagar och dömmer alla som sysslar med någon organiserad brotslighet. Det är väl ingen hemlighet att många av våra MC gäng har något fuffens för sig? Bevisen sitter i min värld i märket de har på västen. Varför krånglar vi till saker och ting. Spaning hit och bevis dit. Alla vet men ingen kan göra något för i en rättstat så måste vi värna om rättsäkerheten.

Eftersom jag nu trappat ned träningen till bara 1 kort pass om dagen inför helgens utmaning så måste jag ju hitta på något annat för att undvika total mental brakedown. Plocka svamp är ett bra substitut. Skogen erbjuder frisk luft, mental avslapning och moderat fysisk ansträngning. Det är svårt att tänka på något annat än svamp när man går där. Trots det så vet jag alltid var jag är. Det är något som finns i mig. Därför vann jag skolmästerskapet i orientering under officersutbildningen (eller så var det för att kontrollerna låg på varannan sida av en stor ås och jag tog hem det på löpstyrka). När det gäller att vara i skogen så är jag "A Natural"

"Yea a natural fucking idiot" (från den underbara filmen snatch). I förrgår framryckte jag i linne och löpskor i skogen vilket resulterade i att jag blev sönderbiten av både mygg och fästingar. Det var också på vippen att även en orm fick sig en smakbit. Men det var det värt för jag hittade mycket svamp som senare blev utsökt stuvning och soppa.

Träningen inför Kalmar har gått mycket bra även om allt höll på att gå på röven under gårdagens löppass då jag snubblade på en sten och vrickade till foten, Den gör ont idag men jag kan iaf stödja på den, Det är förövrigt ca 10:e gången jag snubblar på just den stenen. Den där jävla stenen och ett gupp i vägen i närheten av Frösvidal är autistträningsmannens värsta fiender.

Andra moment som fått mig hajja till under mina i övrigt nästan komaaktiga träningspass är en död mus som ligger i tunneln under mototvägen och ett sjöodjur i ånnabodasjön. Jag var där och simmade och när jag i andningen kollade åt höger såg jag något stort, svart komma rakt mot mig. Jag blev skitskrajj och började fundera på vad jag skulle göra. Då såg jag att varelsen hade blåa speedoglasögon på sig. Mitt i ånnabodasjön utan vetskap om varandra möts vi och därmed är frågan besvarad. Vem är Selvin lik? Jo Paul Hogan. I den urusla filmen Crocodile dundee 2 så skrämmmer han folk iförd en död krokodil.

Kalmar

Vad kan jag vänta mig? Drömgränsen är under 9 timmar och det står fast. Det är brutalt hårt och det kommer krävas ett perfekt lopp men jag tror på mig själv. 2008 gav det en 9:e plats. 2007 3:e/4:e plats. 9:25:52 är klubbrekordet och det vorre mumma det. Sub 9:30 vore ok det med. Sub 10 är skamgränsen.

Jag ska ladda upp med racerapporten från min första Ironman. Det är tidernas katastroflopp. Det mesta gick fel där. Det är också det lopp som jag lärt mig mest av. So stay tuned.

Jämnvikt i livet mellan faktorer som konkurerar om den ytterst begränsade tiden (Alltid denna tidsbrist). Först en direkt oglamourös simning i regn och rusk (Rain man mår bra)

Sedan läge att fira av den första bergsetappen i Le Tour de France. Plockmat med Tomat, Färska champions, mozarella och basilika. Laxrullar med räkor och västkustsallad. Vitlöksbröd. Brie och blåmöggelost. Parmaskinka. Att dricka till: Portvin och en härlig Alsace. Glamouröst värre!

För några timmar sedan funderade jag på att lägga av med triathlon. Anledningen var att mina simglasögon, köpta på eyrabadet någon gång på 90-talet för 20 kronor gått sönder. Nu har jag tagit mitt förnuft till fånga och köpt ett par nya flashiga state of the art skit och kommer väl vad det verkar tävla vidare. Men inget, INGET kommer någonsin bli detsamma. Jag är ossäker om jag kan pressa mig under 1:30 h i kalmar., Det blir tungt.

HORA! Ursäkta jag har tourettes, Som replik så fort någon sa Nora. Ja det är sanning, Jag försökte självmant skaffa mig sjukdomem tourettes. Barsligt? JA Roligt? Beror på vilken humor man har. Otäckt? Ja för det började fungera för bra och jag sa det ibland helt utan att tänka på det. Då la jag av. Vad har det med något att göra nu då? Ingenting förutom att jag var just i Nora och tävlade igår och att jag skrek HORA!! många gånger på vägen dit.

Det var utmaningen eller Nora sommartriathlon som gällde. Sjuk kort distans (150m sim, 8 km cykel, 2 km löp) så jag kände att jag behövde lite mer fysisk aktivitet än så för att det skulle vara en godkänd dag. Det faktum att jag druckit 2 öl för mycket kvällen innan gjorde att jag inte var sugen på att göra den träningen på dagen (tävlingen startade 18:30) så jag cyklade dit. Jag hade fått vägbeskrivning av Selvin som inte ens jag kunde misslyckas med, Eller? I början gick det lätt och när jag såg skylten Nora 19km blev jag förvånad. Det här går nästan för enkelt. Jo det gjorde ju det för 200 m in blev det grusväg. Jag hade kört fel och nu hadde jag ingen aning vart jag skulle. Jag ringde och skällde på allsköns människor och skrek Hora ut i skogen mellan samtalen. Till slut hamnade jag rätt i alla fall.

Tävlingen då?

Simning: Starten går 10 m från vattenbrynet och när skottet går blir det tjuvrusning utan dess like, Jag kom efter direkt och när jag försökte avancera blev jag nedtryckt av en kille, En hand på varje axel och så ner. Ok att det kan vara lite gruff under simningar men detta var lite väl. Funderade allvarligt på att ge honom en höger (då kanske jag skulle kunna börja blogga på fightplay) men distansen är ju 150 m simning, inte 150 m slagsmål så jag avböjde (jag hade garanterat fått stryk ändå) Efter den incidenten tappade jag rytmen helt och mjölksyran var överallt. Jag kom upp som 4:a efter Fredrik och selvin (VA!! dom kan ju inte simma!!) och Per.

Cykel: Efter en snabb växling bar det av på cykeln. Det regnade (det gör det alltid när jag tävlar) så jag tog det väldigt försiktigt i svängarna. Jag var i fatt och om Per efter drygt halva backen och selvin precis på krönet (Fredrik "fick" en felfunka på skorna då dom hade bytt clips till mtb variant, helt av sig själv! :) ). Sen tappade jag honom igen efter stoppet innan utfarten på stora vägen men kom ifatt igen och vi körde sedan tillsamans resten av sträckan. Jag visste att Selvin körde med löparskor på cykeln och jag hade cykelskor så han skulle få lucka ut på löpningen hur jag än gjorde.

Löpninge: Växlingen gick grymt smidigt och Selvin fick inte mer än 20 -30 sekunder och det jagade jag snabbt ikapp. Sedan var det bara en fråga om att mosa på in i mål. Härligt att vinna även om det var en liten tävling. Repotage i Tvärsnytt också. Börjar vänja mig med media nu.

 Intervjun finns på svt.se under tvärsnytt. http://svt.se/2.33831/1.1615595/triathlon_i_ruskvader?lid=puff_1615595&lpos=lasMer

På prisbordet låg det som vanligt en massa bra-att-ha grejor som jag inte har någon användning av. Sen såg jag dem. 2 slipsar a´la 80 tal. Givet!! Fler bilder kommer senare. Stort tack till Fredrik som var grym som stöd och påhejjare! Stort grattis till Selvin som gör en grym tävling, Och till Per som kniper en 4:e plats. Örebro AIK dominerar i Nora

Låg vaken i natt, (FEL!! JAG låg vaken i natt. Klebergblogg värnar om det svenska språket). Dels var det varm som en bastu. Jag klagar inte utan bara konstaterar faktum. Den stora anledningen till min insomnia var dock djuret Anopheles claviger (eller mygga som det heter i folkmun). Jag funderade mycket kring syftet med myggan, Varför den finns. Jag inser ju att den säkert är föda för någon hungrig fågel, Ödla eller annat småmysigt djur. Men kan inte dessa djur byta kost?? Så vi kan utrota myggjäveln med gott samvete. Jag menar hur irriterande får en varelse vara igentligen? Ett dovt surrande ljud i bakrunden, när den landat och sugit ut lite lifskraft drar den vidare till någon annan olycklig själ och lämnar en påträngande obehagskänsla efter sig.

"There is another organism on this planet that follows the same pattern" (Agent smith, The Matrix) och det är feministus trångsyntus (Femmenist i folkmun). De generar också ett irriterande bakgrundsljud och när de sticker (läs öppnar käften) så suger de lite livsenergi ur dig, sen drar de vidare och precis som med myggan står du där med en obehagskänsla i kroppen. Det liksom kliar! Myggan vill man järna vifta bort och allra helst ha ihjäl. Samma med femmenisten

Nu kanske ni tycker att jag är en trångsynt bakåtsrävande mansgris som är rädd för att kvinnan ska ta över världen? Faktum är att jag är så jävla för jämnstäldhet. Lika lön för lika arbete och allt det där (men då ska det vara lika också, inte: "Micke du som är kille och stark kan du lytfta den där kartongen"). Men att argumentera och demonstrera för kvinnosaken i Sverige är lite som att desmonstrara för snabbare och bättre motorvägar i Tyskland. Ja dom kan säkert bli bredare med fler filer osv osv men de är rätt jävla bra. Samma med jämnstäldheten i Sverge, Den är rätt jävla bra. "Men Svenska män får bara skit" (Paolo Roberto). Jag tycker att det finns en massa andra orättvisor i det här landet som ligger högre upp på priolistan över vad som måste åtgärdas.

Könssjukdommar, Fettma, Rökning, droger. Organiserad brottslighet, O-organiserad brottslighet, Bert Karlsson, CO2 utsläpp, Cykelhatande billister, brist på cykelvelodromer, Amerika, Våld, 40 timmars arbetssvecka, Bidragsfuskare och Lill Babs är alla stora problem som vi brottas med i Sverige. När alla dessa problem (plus några till) är lösta och ur världen, Då kan vi ta tag i kvinnofrågan.

 Femmenister och myggor. Same shit diffrent color (femmenister klär sig ju ofta i rött och myggor diggar natur svart/brunt). Detta leder mig osökt vidare till vinnaren i lookaliketävlingen. Det är jag som vinner med nedan visade bidrag eftersom alla andra är sämst och inte skickar in något.

Vinnaren!!