Detta skickade jag nyss 

Till tävlingsledningen för Vansbrosimmet

Hej, Mitt namn är Mikael Kleberg och jag har ett litet problem. Det är så att jag har ”lurat” min kompis till att delta i Vansbrosimmet i år. Det är så att det alltid bedrivs tävling mellan oss och Vanbrosimmet är inget undantag. Problemet är att jag är mycket bättre än honom på att simma så jag kommer att vinna en komfortabel seger även om jag simmar hundsim. Jag vill inte vinna på det sättet eftersom att han då kan skylla ifrån sig och mena att tävlingen var orättvis från början och att han aldrig hade en chans. Så min tanke är att simma 2 gånger. Dels i tävlingsgruppen (där jag nu är anmäld) och i den grupp (start 12:30) där han simmar. På det sättet är vi jämna och det kan bli en riktig tävling. Problemet är att jag är en fattig student och har inte råd att betala för att simma 2 gånger. Jag skulle ju i och för sig kunna bara kasta mig i och sniksimma men det känns lite fel. Så min fråga är om jag skulle kunna få den andra startplatsen av er? Det kostar egentligen ingenting extra för er eftersom det enda jag gör 2 gånger är att simma. Dessutom har jag bidragit med en startande eftersom min kompis aldrig skulle ha simmat om jag inte utmanat honom. Om ni vill skulle jag även kunna tänka mig att göra reklam för erat trevliga evenemang på mina tävlingskläder (Jag tävlar i Triathlon).

Med vänlig hälsning Mikael Kleberg, Fattig Triathlet

Eftersom jag varit sjuk/hypokondrisk i nästan 2 veckor så känner jag ett starkt behov av att ta igen förlorade träningstimmar denna vecka. I måndags blev det ett stabilt simpass med klubben. Igår körde jag och Selvin ett grispass i bassängen (4,7 km tror jag det blev) plus att jag sprang 24 km i sub 5 fart. Idag har jag blivit skitig och lycklig eftersom jag kört 3 timmar MTB i mestadels skogsterräng. Nu väntar ett simpass till och sen är det snuttefilt för hela slanten.

Bra reflektioner Mattias. Jag återkommer med mina reflektioner så fort jag får tid. Just nu behöver min hjärncell vila så den är på topp till tentan. Och apropå den. För att jag inte skall kunna skylla på att ett eventuellt negativt resultat berodde på att jag inte förberett mig säger jag nu, innan tentan. Jag har förberett mig. Om jag misslyckas så beror det på att jag är korkad och inget annat. En annan grej som beror på min egen dumhet är att jag snusar, fortfarande. Men nu får det fan vara nog. Jag skall ta den sista prisen i kväll och sen är det slutsnusat. FÖR ALLTID denna gång. Så till alla som läser detta och skulle se mig snusa efter utsatt stopptid är det helt ok att sparka mig i skrevet, slå mig på käften eller spotta mig i ansiktet. Go nuts so to speak.

Ok, nu är det dags för mig att visa på varför jag tycker att ett förbud mot dopning är något att vidmakthålla. Jag kommer dessutom att ge min syn på hur anti dopningsarbetet bör se ut. Jag har dock lite dålig koll på hur arbetet ser ut i dagläget (jag ska läsa på så fort som jag får tid, Lite mycket nu med tenta plugg o.s.v.) men som den sanne pessimist jag är utgår jag ifrån att de arbetar på ett synnerligen ineffektivt sett dvs. skilt från hur jag tycker att arbetet ska bedrivas.

Mina argument för varför dopning skall förbli olagligt grundar sig i mångt och mycket i min egoism. Som det är idag så är idrotten en väldigt stor del av mitt liv. Så mycket av det jag gör syftar till att bli bättre som idrottsman. För mig är tävling en naturlig och livsviktig del av idrotten. Det är tävlingsmomentet som gör att jag kan motivera mig till att träna hårt och kontinuerligt. Jag vill också att min prestation skall speglas av hur mycket träning som jag lägger ner. Jag gillar att jämföra mig med andra och därigenom bedöma min egen prestation. Jag skulle t.ex inte vara lika stolt över att ha klarat de Ironman lopp som gjort om varenda blekfet, chipsslukande soffliggare i hela världen också hade gjort det. En förutsättning för att kunna jämföra sig med andra är att alla så långt som möjligt tävlar på samma villkor. Laglig dopning skulle omöjliggöra den jämförelsen. Någon som tränat mindre och som har mindre talang skulle kunna slå mig med hjälp av dopning, och det köper jag inte. Detta skulle göra att jag antingen skulle vara tvungen att dopa mig eller lägga av med idrott och börja med fotboll, pingis, tennis eller någon annan jävla tomteverksamhet. Lätt val, ingen dopning.

Jag tog i det förra ”dopningsinlägget” upp det obskyra i att vidmakthålla ett förbud mot dopning med stöd av argumentet att det skulle kosta samhället pengar, när man samtidigt tillåter alkohol trots att det onekligen också leder till gigantiska kostnader för samhället. Här kanske man ska skifta fokus. Diskussionen kanske inte skall gälla huruvida man skall tillåta dopning utan om alkohol skall förbjudas, Bara en tanke. Det finns dock stora skillnader mellan alkohol och dopning som gör att de inte kan jämföras rakt av. Alkohol är något som är inbyggt i vår kultur och därför väldigt svårt att förbjuda. Det finns attribut hos alkoholhaltiga drycker utöver att de fungerar som berusningsmedel och gör att man blir full, kräks, slåss och våldtar. För oss som kan hantera alkohol är det (tycker jag) en lika trevlig som harmlös drog. Dessutom finns det i dagsläget inget tryck från allmänheten att släppa på förbudet. Dumt då att göra det ändå bara för att det eventuellt finns argument för det. Det leder ju ändå som sagt var till kostnader för samhället. Kostnader som jag i form av skattebetalare skulle bli tvungen att bekosta och det känns inte som att jag vill det. Tycker att jag redan nu betalar åt helvete för mycket med tanke på vad jag får tillbaka.

Dopning tillhör enligt mig den typ av preparat som är farliga, Men inte jättefarliga. Det finns en rad med andra preparat som också är av den typen. Marijuana, Hasch och andra ”lätta” droger är exempel på sådana. Skulle dopning tillåtas skulle man kunna argumentera för att även dessa skulle tillåtas. Risken för att man i och med en legalisering sätter igång en process som snabbt är utom kontroll för myndigheter är inte otänkbar, och åter igen så blir det jag som laglydig skattebetalare som får betala skiten.

Så, Där har ni några argument. Det finns många fler men jag kan inte motivera att lägga mer tid på att blogga nu då jag skall skriva tenta imorgon. Mina tankar kring hur man bör arbeta för att eliminera dopningen från idrotten kommer i part III. Snart, Mycket snart.

Jag har tidigare trott att det är omöjligt att träna och plugga samtidigt men det går ju alldeles utmärkt. Jag har nyss kört ett teknik simpass som syftar till att ge vattenvana. Mer specifikt har jag tränat på att hitta ett optimalt flytläge. Samtidigt har jag vant magen med sportdryck dvs. vätska som är kolhydratrik och som snabbt ger kraft och mod till den som inmundigar den, I det här fallet öl som ju uppfyller alla de nämnda kriterierna. Utöver detta har jag läst vetenskapliga artiklar. Vilket Power pass!!

Jag har haft ont i hjärtat ett tag nu. Eller jag tror att det har varit hjärtat i alla fall. Jag är ju så sjukt hypokondrisk när det gäller the old ticker. Idag gick jag till läkaren och efter ett EKG och hela kläm å känn proceduren så framgick det att allt stod rätt och att jag kan träna som vanligt. Så jävla gött!! Jag har känt mig som den där späckhuggaren i saab reklamen. Fången i ett ställe där jag vantrivs och oförmögen att ta mig därifrån. Väggarna har långsamt krypigt närmare och gjort min lilla lägenhet ännu mindre, dunklare och mer miserabel. Allt har bara känts skit helt enkelt. Nu känner jag mig som den där splitternya saaben med frisläppta krafter. Jag är released! Nu ska jag snart ut och köra om lastbilar med tempohojen.

Mer tankar kring Dopning kommer snart på en blogg nära dig

Med anledning av de dopningsrykten gällande bl.a tyska skidskyttar och längdåkare mm. så vill jag nu nyttja min blogg för att reflektera lite över just dopning i ett försök att nyansera mina tankar kring detta alltid heta ämne. En fråga som måste ställas innan man börjar leta i hatten efter åtgärder för att stoppa/minska dopningsanvändandet inom idrotten är om det över huvud taget bör stoppas/minskas. Vad skulle hända om det släpptes fritt? Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med att legalisera användandet av dopningspreparat? Jag har valt att utgå från att förbudet stödjer sig på följande fyra argument.

1.      Idrott skall vara rättvis.

2.      Idrott skall vara säker

3.      Återväxt är en förutsättning för idrottens existens och måste därför skyddas (jag förklarar hur jag menar senare)

4.      Samhällskostnader

Det finns säkert mängder med andra argument om varför dopning fortsatt skall vara förbjudet men jag ser dessa som de viktigaste. Min Blogg, Mina Regler. Tycker du att jag missad något argument av vikt så skicka gärna in dem till mig så ska jag ta dem i beaktning.

Jag börjar som brukligt är med nummer 1 (I gårdagens sprintstafett började de i och för sig med semifinal nr 2 men det var ju i Tjeckien och där är de…… nej det får vänta till en annan dag)

 Att idrott skall vara rättvis vill vi väll alla. Men vad är rättvisa? I dagsläget när dopning är förbjudet blir det orättvisa tävlingar om någon aktiv väljer att dopa sig. Men Om det var lagligt håller inte det argumentet. Då skulle dopningen bli en naturlig del av träningen och tillsammans med talang bli den aktives förmåga. Det skulle till och med lägga till lite extra krydda till idrotten. Jag ser upp till idrottsmän och deras förmåga för att jag vet hur svårt det är att hävda sig bland världseliten. Det kräver tid, Tålamod, talang, mod mm. Dopning skulle innebära att ytterligare en parameter måste tas i beaktning och därmed gör det lite mer komplext och svårt att bli bäst. För det är ju inte bara att peta i sig ett par ryssfemmor och tro att man skall bli en vinnare. Dopning är en vetenskap på samma sätt som träning är en vetenskap. För att nå optimal effekt måste rätt saker tas på rätt sätt i rätt tid och det är SVÅRT! Om något är svårt blir det desto mer imponerande när någon lyckas med det. Laglig dopning skulle göra det svårare att vinna och därmed mer imponerande.

Jag tror att en legalisering dopning skulle kunna göra tävlingarna rättvisare, för vad är lättast, Kontrollera om någon fuskar eller att ta bort det som är fusk genom att göra det lagligt? Ett fegt förhållningssätt måhända men det är ju rättvisa vi vill ha och det kommer vi aldrig att uppnå med dagens arbetsmetoder . Oavsett hur hårda straffen är och hur tuffa kontrollerna är kommer det alltid finnas individer som väljer att dopa sig av ett eller annat skäl, och som kommer undan med det. Och det är ju inte rättvist! Även om vi på något sätt lyckades göra kontrollerna 100 %iga så att ingen som dopat sig vinner något är det fortfarande inte säkert att det är värt att satsa på. Utveckling och genomförande av kontroller kostar pengar, Mycket pengar. Släpper vi dopningen fri kan dessa pengar satsas på annat håll som t.ex ungdomsverksamhet, Världsfred eller soppa till hemlösa.

Nu till punkt nummer 2, idrott skall vara säker. Dopning är farligt. Att manipulera kroppens funktioner på det sättet innebär en risk för allvarliga skador eller till och med döden. Men att argumentera mot dopning med den aktives säkerhet som skäl håller inte. Backhoppning är en sport där den aktive hoppar ut från ett krön i 100 km/h för att 130 m senare landa på en bädd av stenhård snö. Är det en säker verksamhet för den aktive? Jag vill mena att det inte är det med stöd av det faktum att det faktiskt sker dödsolyckor i backhoppning, och i Störtlopp, Simhopp, Löpning, MMA, Moto GP osv. Idrott är inte en säker verksamhet. Du kan bli skadad eller dö. Ändå är det många som pysslar med det, Varför? Det handlar om en kalkylerad risk från den aktives sida. Ett frekvent arbete med att utveckla bättre material, träningsmetoder och säkrare anläggningar syftar till att göra den risken så liten som möjligt. Detsamma skulle väll kunna gälla dopning? Utveckla säkrare och bättre preparat. Utveckla kompetens om hur preparaten skall användas för att minimera riskerna (ett arbete som skulle underlättas om dopning var lagligt). Presentera riskerna och lämna valet till den aktive.

Dopning skulle i många fall göra idrotten säkrare för den aktive. I en idrott som störtlopp kan dopning vara det som gör att du orkar parera ett felskär som i annat fall skulle innebära en krasch med eventuell dödlig utgång.

Återväxten inom idrotten måste skyddas. Vilka föräldrar skulle skicka sitt barn till en förening där det förekommer dopning? Detta är ett argument som jag hört många gånger av de som är motståndare till dopning. Detta argument är också det vagt anser jag. Att tränaren från första dag vålds trycker i ungen EPO är inte ett troligt scenario. De är de som gör elitsatsningar som kommer att behöva göra valet om de vill dopa sig, inte småungar som vill lira lite innebandy. Och om man nu är så orolig att ungen ska bli torsk på testosteron kanske man som förälder skall utvärdera hur man uppfostrar sina barn. Jag kommer i alla fall att uppfostra mina eventuella barn så att de har självförtroendet och självkänslan för att säga no to Drugs, Doping och Coca-Cola.

Om Dopningen skulle släppas fritt skulle antalet testosteronstinna män som likt hulken glider omkring och välter bilar och slår ner medmänniskor öka. Detta skulle medföra kostnader för samhället och det är ju inte bra. Detta är ett bra argument för att upprätthålla förbudet mot dopning. Men om vi tittar på andra saker som idag är lagligt att bruka som också kostar samhället pengar förefaller det argumentet bli något obskyrt. Hur kan vi tillåta alkohol som kostar samhället gigantiska summor, skadar brukaren och är katalysator till misshandel, Våldtäkter och social missär hos en massa oskyldiga medborgare men inte tillåta Dopning?  

Avslutningsvis vill jag säga att jag trots ovanstående argument är emot dopning i alla dess former. Jag har vägt fördelarna mot nackdelarna och kan därför säga att den åsikten är välgrundad. Det känns bra, för jag gillar inte att tycka saker för att det är så jag förväntas tycka. Reflektera mera!

Sverige är ju ett demokratiskt samhälle som värnar om rätten att alla individer har rätt att tycka, tänka och utrycka vad de vill när, var och på vilket sätt de vill. Bara det inte kränker någon annan person eller folkgrupp. Jag har med stöd av denna GRUNDLAG valt att vara lite mindre trevlig mot reklambudet än vad jag kan vara. Detta för att jag ogillar reklam och därigenom också reklambud och vill inte på något sätt bidra till att dessa människors vardag blir ljusare och mer hallondoftande. Så när jag för ett tag sedan tillverkade en skylt som informerar satans lakejer (reklambuden) om att jag inte vill ha någon reklam i min brevlåda valde jag aktivt att utelämna ordet tack. En tydlig och laglig signal till alla som vill pracka på mig konsumentinformation att jag inte tycker om dem. Glad i hågen lade jag ärendet åt sidan och fortsatte med alla de aktiviteter som tillsammans bildar livet. När jag kom hem för ett tag sedan upptäckte jag till min förskräckelse att Någ… Någo… Någon (det är så förskräckligt att jag knappt kan greppa det) hade skrivit dit ett tack. ETT TACK! På MIN SKYLT. Någon har alltså sett min skylt, reflekterat över vad som där står och sedan beslutat sig för att ändra den så att den säger något annat. Kränkt! Jag är kränkt. Att ändra på min skylt är att brott på yttrandefrihetslagen och jag funderar på att anmäla det till Genèvekommissionen, regeringsrätten och KRIS (Klebergs Rätt I Samhället). Inser den skyldiga inte att även den till synes minsta ändring kan få stora konsekvenser. Att lägga till ett tack på min skylt är lika illa som att ta bort ordet ingen på någon annans Ingen reklam skylt. Jag hoppas att den som förnekat mig min rätt till yttrandefrihet gjort det av ren dumhet och inte utav ondo. För att minska risken för att detta fruktansvärda intermezzo skall upprepas har jag nu utöver en ny skyllt även satt upp en lapp som syftar till att skylten förblir oförändrad i sitt utförande.