Ok, nu är det dags för mig att visa på varför jag tycker att ett förbud mot dopning är något att vidmakthålla. Jag kommer dessutom att ge min syn på hur anti dopningsarbetet bör se ut. Jag har dock lite dålig koll på hur arbetet ser ut i dagläget (jag ska läsa på så fort som jag får tid, Lite mycket nu med tenta plugg o.s.v.) men som den sanne pessimist jag är utgår jag ifrån att de arbetar på ett synnerligen ineffektivt sett dvs. skilt från hur jag tycker att arbetet ska bedrivas.

Mina argument för varför dopning skall förbli olagligt grundar sig i mångt och mycket i min egoism. Som det är idag så är idrotten en väldigt stor del av mitt liv. Så mycket av det jag gör syftar till att bli bättre som idrottsman. För mig är tävling en naturlig och livsviktig del av idrotten. Det är tävlingsmomentet som gör att jag kan motivera mig till att träna hårt och kontinuerligt. Jag vill också att min prestation skall speglas av hur mycket träning som jag lägger ner. Jag gillar att jämföra mig med andra och därigenom bedöma min egen prestation. Jag skulle t.ex inte vara lika stolt över att ha klarat de Ironman lopp som gjort om varenda blekfet, chipsslukande soffliggare i hela världen också hade gjort det. En förutsättning för att kunna jämföra sig med andra är att alla så långt som möjligt tävlar på samma villkor. Laglig dopning skulle omöjliggöra den jämförelsen. Någon som tränat mindre och som har mindre talang skulle kunna slå mig med hjälp av dopning, och det köper jag inte. Detta skulle göra att jag antingen skulle vara tvungen att dopa mig eller lägga av med idrott och börja med fotboll, pingis, tennis eller någon annan jävla tomteverksamhet. Lätt val, ingen dopning.

Jag tog i det förra ”dopningsinlägget” upp det obskyra i att vidmakthålla ett förbud mot dopning med stöd av argumentet att det skulle kosta samhället pengar, när man samtidigt tillåter alkohol trots att det onekligen också leder till gigantiska kostnader för samhället. Här kanske man ska skifta fokus. Diskussionen kanske inte skall gälla huruvida man skall tillåta dopning utan om alkohol skall förbjudas, Bara en tanke. Det finns dock stora skillnader mellan alkohol och dopning som gör att de inte kan jämföras rakt av. Alkohol är något som är inbyggt i vår kultur och därför väldigt svårt att förbjuda. Det finns attribut hos alkoholhaltiga drycker utöver att de fungerar som berusningsmedel och gör att man blir full, kräks, slåss och våldtar. För oss som kan hantera alkohol är det (tycker jag) en lika trevlig som harmlös drog. Dessutom finns det i dagsläget inget tryck från allmänheten att släppa på förbudet. Dumt då att göra det ändå bara för att det eventuellt finns argument för det. Det leder ju ändå som sagt var till kostnader för samhället. Kostnader som jag i form av skattebetalare skulle bli tvungen att bekosta och det känns inte som att jag vill det. Tycker att jag redan nu betalar åt helvete för mycket med tanke på vad jag får tillbaka.

Dopning tillhör enligt mig den typ av preparat som är farliga, Men inte jättefarliga. Det finns en rad med andra preparat som också är av den typen. Marijuana, Hasch och andra ”lätta” droger är exempel på sådana. Skulle dopning tillåtas skulle man kunna argumentera för att även dessa skulle tillåtas. Risken för att man i och med en legalisering sätter igång en process som snabbt är utom kontroll för myndigheter är inte otänkbar, och åter igen så blir det jag som laglydig skattebetalare som får betala skiten.

Så, Där har ni några argument. Det finns många fler men jag kan inte motivera att lägga mer tid på att blogga nu då jag skall skriva tenta imorgon. Mina tankar kring hur man bör arbeta för att eliminera dopningen från idrotten kommer i part III. Snart, Mycket snart.