I morse plockades den gamla guldvågen fram. Först skulle ett cykel distanspass för och nackdelar vägas. I ena vågskålen låg Regn, farliga vägar, virusinfektion och en helvetes massa snömodd, I andra skålen låg min motivation, plusgrader och dåligt samvete över att jag tränar för dåligt. Så övervikt (enda gången det är bra med sådan) åt att genomföra passet.

Så vart ska jag cykla? Cykelvägar, stora bilvägar eller småvägar

Fördelen med cykelvägen är att PCID koefficienten (På Cykeln Inte Död) är ganska hög. Såvida man inte är i närheten av Fjugesta eller Kilsmo då PCID istället står för Preja Cyklisten I Diket, och är något av en lokal favoritsport bland flanellskjorta och träskobärande bonläppar med hembränninsmaskin på vinden och en thaihora i källaren.

Nackdelen med cykelvägen är plogningen (eller bristen på) och att det är svårt att etablera något gött distanstempo. Det blir ryckigt och orytmiskt med alla rödljus och rödnäsade fyllon som envisas med att gå i bredd.

På stora vägar är det lätt att komma in i en bra rytm. Idag fanns det dessutom avsnitt med asfalt fri från snö och modd. Där fanns däremot vatten vilket värmer hjärtat och kyler rumpan. Att bli blöt och kall om arslet är ett lika säkert vårtecken som fågelkvitter eller bajslukt från naturen.

Nackdelen är den låga PCID koefficienten. Hög risk att bli påkörd alltså.

Småvägar är för cyklisten vad mellanmjölken är för Svennebanan. En gyllene medelväg (såvida du inte är i Kilsmo eller Fjugesta då småvägen är en Highway to Hell). Så det blev mycket sådant idag.

Varför döper Microsoft Word alla nyskapade dokument till namnlös. Kan den inte få ett riktigt namn, Typ Anders, Karl (och våga inte säga kalle, mer om det senare) eller Anna. Då kan man välja att döpa om dokumentet eller ha kvar originalnamnet. Ibland vet jag om att just detta dokument kommer ha en väldigt kort livslängd. Kanske några timmar bara. Precis som det här dokumentet. Det är ämnat för detta inlägg och kanske ett till, Sen kommer det gå i graven. Liktförbannat måste jag ägna tankekraft åt att döpa det. Istället för att bara klicka på sparaikonen måste jag nu spara som, skriva i ett namn (eller välja namnlös vilket skulle skapa en jävla röra) och trycka på OK.

Varför kan personalen i en polis, brand eller ambulansbil välja att ha bara blåljus och inga sirener på? Är det när man har bråttom men inte jätte bråttom. När någon håller på att dö men i en maklig takt? När man vill sporta lite och göra det lite farligare att köra snabbt fram till olyckplatsen? När man glömt att köpa fikabröd? Jag kan fatta att det inte är så genialt att dra på sirenerna direkt utanför sjukhuset och väcka alla patienter och all sovande nattjobbande landstingspersonal. Men jag har flera gånger senaste veckan bevittnat utryckningsfordon med bara blåljus på som inte varit i anslutning till sjukhus eller andra sovande instanser. Jag fattar inte och det stör mig.

Den där jävla Ö&B reklamen. “Det blir Priceless för dig Kalle” Jag tycker så synd om Karl. För jag kan verkligen relatera till hans situation. Jag är döpt i till Mikael. De flesta kallar mig för Micke. Jag heter inte det! Lika lite som Karl heter Kalle eller Göran heter Bajskorv. Ett citat från världens bästa film.

För en gångs skull. Kan inte mr Barnaby I morden i midsomer skjuta någon. Eller åtminstone midshandla en gärningsman med en telefonkatalog. Jag Börjar bli trött på att han bara glider runt och är så jävla mysig och brittisk.

Lyssna på Johnny Cash - Highwayman Och titta sedan på ett avsnitt av ovan nämnda TV serie. Musikpolisen returns

Jag saknar Bush administrationen (både George W och H.W) På den tiden, om ens partner eller annat slarvat med intimrakningen kunde man säga: “Hello mr President” vid åsynen av det orakade könet. (visst det är en liten skillnad i stavning men uttalas lika).

Som tur är är Guns ´N Roses odödliga så man kan alltid sjunga “Wellcome to the jungle” vid ett sådant tillfälle. En lika rolig som uppskattad gest.

Jag sitter i restaurang Sverige. Det är en bra restaurang, Det har jag vetat sedan barnsben. Maten håller toppklass, Personalen är trevlig och priserna är vettiga. Stämningen är lugn och stillsam, Inte alls så högljudd som på restaurang Italien eller Turkiet. Visst händer det att gäster hetsar upp även på restaurang Sverige. Då brukar jag diskret påkalla personalens uppmärksamhet så de kan hantera den situationen. Man beter sig inte hur som helst på min stamkrog.

Stamkrog är föresten i underkant. Faktum är att jag äter nästan alla av min mål mat här. Jag har ätit någon gång på restaurang Grekland och Spanien men minnena från de besöken har falnat. Jag har för mig att maten var ok, och att priserna på vin var mer än ok (Detta faktum kan vara anledningen till att minnena från dessa restaurang besök falnat). Gott eller inte men jag orkar inte med sådan konstig exotisk mat som de har på andra ställen under någon längre tid. Ge mig rotmos, Falukorv och Sill. Riktig mat för en riktig karl.

Idag ska jag lyxa till det. På menyn fanns nämligen nyfångad västkusthummer med skirat smör. Att dricka till, En knastertorr Chablis från bästa år och hus. Denna måltid kommer bli något utöver det vanliga. Det vattnas i munnen när jag ser hur kyparen graciöst glider fram mot mitt bord med ett praktexemplar till hummer upplagd på ett silverfat.

Kyparen ställer ned fatet, häller upp vinet och jag provar så att doft och smak är som förväntas av en Chablis från detta år och hus (givetvis har jag ingen aning om hur den ska dofta eller smaka men jag håller god min) Utmärkt! Utbrister jag. Kyparen bugar, fyller upp glaset till ¾ delar och önskar mig en trevlig måltid.

Eftersom den flaska som träffar mitt huvud slår mig medvetslös kan jag själv inte redogöra för vad som nu händer men en annan gäst har berättat för mig. Gästen i fråga satt vid bordet närmast mitt men kunde inte ingripa pga. Risken för den egna säkerheten (Bra agerat, helt enligt restaurang Sveriges kutym).

Tydligen hade en överviktig, tobaks och svettluktande man slagit mig i huvudet med min Chablisflaska (som var av bästa år och hus). Han hade satt sig på mig och för en stund var jag helt övertäckt av hans feta stjärt och urtvättade, såsfläckiga mjukisbyxor av modell 80-tal. I gott mod hade han slukat min hummer och tömt mitt glas, grönsakerna hade han dock lämnat. Sedan hade han lämnat lokalen.

Jag vaknar omtumlad, förnedrad och arg. En känsla som förvärras tiofalt när kyparen anländer och kräver betalning för maten.

“men jag har ju inte ätit något, någon överföll mig och tog min mat” säger jag med gråten i halsen

“Här på restaurang Sverige betalar vi för den mat vi beställt, Hur skulle det annars se ut” svarar kyparen lugnt.

Jag inser det meningslösa i att argumentera och betalar. Jag ger bara 5% i dricks istället för de 10% som är kutym på restaurang Sverige. Någon måtta får det vara.

Dagen efter är jag tillbaka på min kära stamkrog. Maten är god, personalen trevlig och priserna är vettiga. Idag ska jag lyxa till det med en stor saftig biff. Det är jag värd för jag har slitigt hårt. Dessutom är jag vrålhungrig. Konstigt. Jag åt ju hummer i gårkväll.

I föregående inläggs research arbete googlade jag på en mängd ord som tillsamans kan ge en något sned bild av vad jag egentligen pysslar med.

exempel på sådana ord (som ju alla är förknippade med ondska och förfall) är

Heil Hitler

wehrmacht

Atombomb

Hin Håle

Femenin

Lets dance

Vägverket

Jag är en hyvelns kille. Ingen vidare åsiktsregistrering fodras.

Världen ler mot mig. Snöfallet som tidigare hotade att förstöra hela passet har försvunnit. Fräscha, unga trevliga människor med lydiga hundar som går fot hälsar glatt på mig när jag rullar förbi. Tårna är varma. Vattnet med en gnutta socker i smakar utmärkt. Helvetesmuskeln (eller nerven) i arslet känns knappt. I mobilen (som förövrigt fungerar klockrent) hörs Dido:s ljuva stämma.

"And i want to thank you for giving me the best day of my life"

Då kommer jag till bron över E18 och ska snart vända österut för hemfärden. Då Börjar jag ana oro. Snövädret tilltar och det står plötsligt klart för mig att jag haft medvind hitintills och nu väntar ”Against Weather” hela vägen hem. Jag möter en konvoj av lastbilar som vispar in snödamm och dieselångor i mina redan tårade ögon. Drogpåverkade (kvalificerad gissning här) BMW förare passerar förbi på en millimeters avstånd i en hastighet långt snabbare än vad vägverket rekommenderar. Jag försöker ”fucka” men jag har ju tummvantar på mig så det ser mer ut som en heil Hittler hälsning .Något som gör BMW föraren glad eftersom han är en trogen wehrmacht sympatisör sedan många år (återigen en kvalificerad gissning här). Tårna känns inte längre.