En kort men intensiv berättelse om en handduks livscykel

Nyfödd, välluktande (Månadens lukt = Lavendel) fluffig. Stolt. Fint ihoprullad och tillsammans med alla kompisar i linneskåpet. Den första tiden i en handuks liv är verkligen bekymmerfritt. Bara att ligga där och lukta gott tillsammans med polarna. Men en skugga faller över linneskåpet. Du slits från dina vänner, Din familj och ditt hem. Du hängs upp i en krok eller tvingas hänga dubbelbikt över en stolsrygg. Enda avbrottet du får från dessa smärtsamma aktiviteter är när du tvingas torka din husbondes lekamen. Därefter lämnas du smutsig, kall och förnedrad till din ensamhet.

Varje kväll gråter du dig till sömns. Är detta livet vill jag inte leva. Nu kan det inte bli värre!!

Men du har fel. Det kan bli värre. Mycket värre. För snart flyttas du ner i handukshierarkin. Du kastas ner i en kall, mörk och trång väska tillsammans med ett par blöta och synnerligen otrevliga badbyxor. Förvirrad packas du upp, slängs in i ett mörkt skåp, tvingas suga upp en klorsmakande vätska. Du utsätts för en outhärdlig värme för att ögonblicket senare spolas av med kallvatten.

Nu, nu kan det inte bli värre tänker du när du omtöcknad somnar i den tidigare nämnda väskan med den otrevliga badbyxan.

Nästa gång du vaknar hänger du på ett tvättställ. Bredvid dig verkar det som om din husbonde håller på med något jobbigt för han svettas ymnigt. Sen hörs en klocka klämta (eller pipa). Ett ögonblick senare inser du att den klämtade för dig. Du avslutar ditt liv indränkt i din husbondes snor, svett & tårar.

Life´s a bitch!