Jag betraktar mig själv som en hyfsad disciplinerad och driven människa (Träningsmässigt nu, inte annars). Trots detta är det nästan omöjligt för mig att ta i så mycket som jag behöver. Det blir lätt att jag lägger mig på ett tempo några sekunder långsammare än min kapacitet. Jag springer där och bara myser. Visst 95 % av all träning ska vara mysig MEN de övriga 5% ska fan göra ont. Då behövs sparringpartners. Som drar upp tempot och ser till att jag får lida.

Gårdagens löppass är ett klockrent exempel på ett pass som jag nog aldrig skulle kunna genomföra ensam. 28 km i ca 4:45min/km med 6 km i 3:45-4:00 min/km (det skulle varit 7 km men en ocean med snö satte stopp).

Tack för smärtan! Den behövs

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mån - Cykel 1:54h, Simning 3km (vilodag) Tis - Cykel 3:45, Simning 4 km Ons - Cykel 2:50, löpning 17 km (sista 10 km i 4:00min/km fart), Simning 3 km Tor - Simning 3 km, Löpning 26 km fre - vila lör - Löpning 24 km (km 15 -20 i sub 4:00min/...

Diskho och disco En ofta fyrkantigt formad facilitet. I början är den skinande ren och fri från smuts och bakterier. Plötsligt belamras lokalen av en hord av “de smutsiga”. De lever rövare och gnider sig mot varandra. Om någon skulle ...

Man måste vara två. Stå mittemot varandra (är ni flera som vill vara med så bilda två led) Se till att marken är fri från väskor (om ni är på Krogen) mattor eller andra tingestar som mår dåligt av att få spott på sig. Den ena i paret ska nu på bäst...

I morse plockades den gamla guldvågen fram. Först skulle ett cykel distanspass för och nackdelar vägas. I ena vågskålen låg Regn, farliga vägar, virusinfektion och en helvetes massa snömodd, I andra skålen låg min motivation, plusgrader och dåligt ...