I morse plockades den gamla guldvågen fram. Först skulle ett cykel distanspass för och nackdelar vägas. I ena vågskålen låg Regn, farliga vägar, virusinfektion och en helvetes massa snömodd, I andra skålen låg min motivation, plusgrader och dåligt samvete över att jag tränar för dåligt. Så övervikt (enda gången det är bra med sådan) åt att genomföra passet.

Så vart ska jag cykla? Cykelvägar, stora bilvägar eller småvägar

Fördelen med cykelvägen är att PCID koefficienten (På Cykeln Inte Död) är ganska hög. Såvida man inte är i närheten av Fjugesta eller Kilsmo då PCID istället står för Preja Cyklisten I Diket, och är något av en lokal favoritsport bland flanellskjorta och träskobärande bonläppar med hembränninsmaskin på vinden och en thaihora i källaren.

Nackdelen med cykelvägen är plogningen (eller bristen på) och att det är svårt att etablera något gött distanstempo. Det blir ryckigt och orytmiskt med alla rödljus och rödnäsade fyllon som envisas med att gå i bredd.

På stora vägar är det lätt att komma in i en bra rytm. Idag fanns det dessutom avsnitt med asfalt fri från snö och modd. Där fanns däremot vatten vilket värmer hjärtat och kyler rumpan. Att bli blöt och kall om arslet är ett lika säkert vårtecken som fågelkvitter eller bajslukt från naturen.

Nackdelen är den låga PCID koefficienten. Hög risk att bli påkörd alltså.

Småvägar är för cyklisten vad mellanmjölken är för Svennebanan. En gyllene medelväg (såvida du inte är i Kilsmo eller Fjugesta då småvägen är en Highway to Hell). Så det blev mycket sådant idag.