Helena Jonsson är ju en solklar vinnare av årets bragdguld, Jag menar VM guld i jaktstart, VM silver i mixedstafett och VM Brons i masstart. Dessutom vinnare av totala världscupen, Sprintcupen och Masstartscupen.Å andra sidan så lyckades Robbin Söderling slå ut Rafael Nadal ur Franska öpnna. En turnering som världsettan vunnit överlägset 4 år i rad. Robin tar sig ända till final men får där stryk av Federer. Om inte den prestationen förtjänar ett bragdguld vet jag inte vad som gör det. Kanske att som rookie och yngsta svenska någonsin vinna en major i golf, Det lyckades nämligen Anna Nordqvist med. Bragdguld? Javisst!! Det går inte att jämföra äpplen med päron. Den ena prestationen är inte större än den andra. Bara annorlunda. Så vi behöver ett gäng bragdguld. Eller inga alls. Får man inte medalj och lite prispengar när man blir VM i skidskytte, 2:a i Roland Garros eller major segrare i golf? Räcker inte det?

Nu kom jag på det, lösningen på "problemet". Alla ovanstående prestationer är ju makalösa men står sig slätt i gämförelse med att Thomas Lövkvist lyckades med att åka i La Maglia Rosa under en etapp i årets Giro. Det är stort!! Fruktansvärt stort. Tyvär tror jag inte ens att han blir nominerad. Svensken förstår sig inte på Cykel. Italiernare därimot! Så fort en sådan dyker upp på jobbet passar jag på att diskutera denna underbara sport.

PS. I Repotaget om Klassikern i motala tidning såg jag ut som en Italiensk cykelstjärna (typ Di Luca fast o-dopad) på bilden, Selvin såg ut som en rysk straffånge. The kind you don´t want to meet in a dark alley. DS

Livet kan liknas med en brieost, ni vet en sådan stor rund sak. I början när man börjar äta av osten så är man hungrig, nyfiken och man får aldrig nog av smaken. Osten är det godaste som finns och det är ju så mycket kvar också. Den här osten kommer aldrig att ta slut!! Ungefär halvägs så börjar en obehagskänsla komma smygande. Osten är kanske fortfarande god men varge ny tugga erbjuder intet nytt. Samma smak, om och om igen. Dessutom så är ju halva slut nu. Har jag verkligen ätit så mycket?? Tiden går och mer och mer av osten konsumeras tills en dag den sista lilla biten ligger framför dig. Det är nu ångesten kommer in på riktigt. Vad kommer att hända när osten är slut? Har jag verkligen ätit en hel brieost??? Hur fan är det möjligt?

Den här insikten kom till mig för någon dag sedan så jag helt själv (nästan) åt upp en hel brieost (jag har varit ganska hungrig efter klassikern). Undrar hur många som tuggar vidare på sin brieost utan närmare reflektion tills den en dag är slut? Några hetsäter den på ett sätt som får mig att tro att de vill att den ska slut, som att det var en tävling vem som kan äta sin ost snabbast. Utmaningen i min värld ligger inte att äta osten snabbt utan att få den att smaka gott. Tänk dig en ny spännande smak för varge tugga. så min uppmaning till dig är: Krydda din ost!, Gratinera den, Ringla tryffelhonung över den och njut av varge bit. Lägg den på ett kex och konsumera den i sällskap av nära och kära. But for God´s sake låt inte ditt ostätande bli rutin. Rutin och ostätande är det sämsta som kan hända, Fucking worst!.

Stressad nu över midsommarhelgen? Hinner du inte riktigt med att sätta dig ned och avnjuta en klassisk svensk midsommarmiddag? Fear not för Klebergblogg har lösningen och presenterar stolt (i samarbete med mr Jim) drinken SILLY

Blanda i en mixer följande ingridienser.

Sill (företrädesvis inlagd sill men det går också att använda tex tomatsill för färgens skull)

Gräslök

Färskpotatis

Nubbe (skåne i orginalrecept men kör det du tycker om, Dock inget aniskryddat)

Öl (ljus lager av dåligt kvalitet)

Gräddfil

Servera gärna i en begagnad BurgerKing mugg och njut. Drinken SILLY, Din avstressor i storstadshetsen

Lite reflektioner så här efter utmaningen. Bland det roligaste var nu när jag i efterhand kollat på de videoklipp som finns på mickeselvin.se. Våra mödrar (som båda heter Margareta) blandar till sportdryck, Snacka om miilimeterprecition. Där höftades det inget utan allt gjordes bt the book. Denna precision är mycket målande för serviceteamets agerande under hela dygnet.

En klassiker i klassikern inträffande. Jag kom löpande utmed kanalen och vad händer. En liten pojke tappar koncentrationen och sätter metspöt i ett träd. Priceless!!

Benen var ganska sönder igår, Idag är dom faktiskt hyfsade. Jag tror att jag kan ge mig ut och cykla redan imorgon (om det inte vore från skavsåren i arslet. jag får väl köra mkt backe och stå upp hela tiden). Att "bara" springa 3 mil och inte 4,2 som på en IM gör nog att det inte sliter så fruktansvärt mycket.

Lite coolt att jag "tränade" över 40 timmar förra veckan och då hade jag ändå två vilodagar. Aldrig hänt förut.

Jag har funderat mycket kring framtida utmaningar och eskapader och jag har några bra ideér. Att komponera saker själv och sedan genomföra ger ju en oändlig variationsmöjlighet.

Jag är glad att det var grisväder nästan hela loppet. Jag är numera ingen solskenskrigare.

Att jag varit fysisk aktiv i över 22 timmar har satt sina spår. Jag vaknade igår natt klockan 03:00 med ett fruktansvärt sug efter choklad. Aldrig hänt

Nej jag har inte drabbats av storhetsvansinne. Men jag är "The rain king". Jag har varit blöt i 22 timmar och 39 minuter och av dem så har 17 timmar och 29 minuter varit njutbara. Det tråkiga var 2:a växlingen, första biten på cykeln och sedan mellan 24 till 28 körda mil . Hela Löpningen var njutbar även om den var smärtsam, Mer om det senare för jag börjar som brukligt är (om man inte heter Quentin Tarantino) från början.

En Svensk Klassiker nonstopp var utmaningen som stod för dörren. Jag hade sjuklig ångest hela torsdagen och på fredagen innan loppet. Det brukar jag inte ha innan tävling men denna gång var annorlunda, Inte för att utmaningen kändes övermännsklig för det gjorde den inte. Jag är i min livs form och den vetskapen är som en varm filt en iskall natt. Nej ångensten kom av att hela grejen var så hypad i media. Repotage om "supergrabbarna" (när blir vi män?) i både NA och Motala tidning. Så det var underbart att hoppa i från bryggan ner i det iskalla vattnet och släppa alla tankar på runtomkringverkamhet och BARA fokusera på att prestera, På nuet, på att njuta (idrotts meditation deluxe).

Dom första 100 meterna kändes obekväma eftersom det var första gången jag körde i våtdräkt sedan IronMan Nice och där var vattnet något varmare :). Kylan skapar för mig en känsla av kaos och disorientering men jag vet ju att det fort försvinner när kroppen anpassat sig. När jag väl hittat rytmen kändes allt KANON. Jag tog snabbt täten och simmade sedan i ett gött tempo. Jag tittade tillbaka då och då på Selvin så att han inte skulle bli för långt efter. Det kanske låter kaxigt men jag har snittat 4 pass simning hela hösten och vintern medans han uppskattningsvis snittat ½ pass. Klart att det är skillnad! faktum är att han gör en demoninsats. Så jävla imponernade att den förtjänar en egen "rapport". Selvins insats ur Klebergs synvinkel avslutar därför detta inlägg.

När vi ca 59 minuter senare angjorde kajen i borenshult efter avverkade 3km så blev jag varse hur nedkyld jag faktiskt var (vattnet var uppskattningsvis 14 grader). Det var svårt att få av och på sig utrustningen för hela kroppen skakade okontrollerat. Ett citat från Band of brothers passar bra in här. "I´m freezing so bad I think im dancing" (Snart kanske ni får se en nerkyld kleberg med blåa läppar delta i So you think you can dance). Efter att faster Berit hjälpt mig av med våtdräkten och all rullskideutrustning var på (och en ½ vurpa) gav vi oss iväg. Jag, Selvin och våran hjälpryttare Niklas (senare skulle även hjälpryttaren Carl ansluta).

Det var skönt att får upp lite värme i kroppen när jag stakade fram på rullskidorna. Jag körde på skate skidor och på vasaloppet är det ju klassisk teknik som gäller så jag stakade bara. Någon kanske är kritisk till detta och tycker att det är fusk med skateskidor eftersom de rullar lättare. Min kommentar till detta är som följer: 1: det är fullt tillåtet att köra "riktiga" vasaloppet på skateskidor, bara du inte använder dig av skateteknik och jag tog inte ett enda skatetag under loppet. 2: Både jag och Selvin körde på "tävlingshjul" och när jag låg bakom i nedförsbackarna så rullade det ungerfär lika bra. Slutligen tycker jag att det vore idioti att inte använda så bra utrusting som möjligt. Det är inte min grej att tävla med material som inte är top of the line.Tyvär var lagerna på mina hjul inte fukt skyddade (och det var ju lite blött under loppet så att säga) så när jag idag inspekterade dem så såg jag att 2 stycken mer eller mindre skurit ihop och de andra 2 är inte så glada de heller. Ekonomimannen loosar igen. Jag hade en plan hur jag skulle lösa energiintaget i det här skedet av loppet och den funkade perfekt. Småbitar av energikaka som alltid intogs tillsamans med vätska, ofta. I början drack jag bara sportdryck och cola men efter typ halva loppet fick jag känningar i magen och då gick jag över till vatten.

Efter 7:30 kunde vi äntligen knäppa av oss skidorna och halta in till vårat base camp. Det gjorde fruktansvärt ont att gå eftersom fötterna varit dyngsura i över 8 timmar. Det såg ut som att huden lossat från köttet och typ hängde löst. Det var tots detta otroligt skönt att sätta sig en liten stund och äta varm ostkaka med sylt och grädde. Nu väntade 30 mil cykel.

Jag kände mig oförskämt pigg och det var med lätthet jag satt med i de klungor som vi körde med. Jag gick upp och drog då och då för att försöka ge Selvin en så lätt resa som möjligt. Efter 8 mil gick de dockt inte längre och efter att vi diskuterat igenom situationen så bröt han loppet och jag körde vidare, ensam. Fram till dess verkade det som att det fanns många klungor som höll hyfsad fart men nu så bara dog det ut. De som fanns kvar körde för långsamt för jag hade gett mig fan på att köra under 10 timmar och jag låg vid det här laget rejält efter tidsschemat. Men benen var fortsatt pigga så jag körde själv. Jag vet inte exakt hur länge men det kändes som en evighet. Jag började nu få lite panik. Jag var pigg men jag visste att jag inte skulle orka dra själv i typ 16 mil till. Jag måste hitta en klunga!! Plötsligt hörde jag någon skrika en bit bakom mig "Håll till höger!!" Det var en klunga och och den körde fort! Jag väntade tills sista man passerat och jag fick ställa mig upp och spurta ikapp den. Äntligen lite fart på detta tänkte jag när jag tittade ner på cykeldatorn som visade 38 km/h i motvind och uppförsbacke (här passar Thåströms låt - långa tåga av längtan in. Långa tåg av cyklister som alla längtar till Motala). Det är så himla roligt att cykla i klunga, och otäckt. För den oinvigde så kanske det ter sig lätt. det är ju bara att ligga bakom framförvarande? Verkligen inte! Du måste hla tiden ha koll på vilka du har framför dig, ser de starka ut? Finns det risk att de släpper i nästa backe? Du vill inte tvingas ta luckor själv pga att cyklisten framför släpper. Mellansnabba klungor är också ofta väldigt o-organiserade och de kan när som helst splittras upp helt utan anledning och då måste man vara med. Det gäller också att vara koncenterad för vurpor är ett ständigt hot, i synnerhet när det regnade nästan hela tiden och var ganska halt. Det inträffade flera vurpor i min närhet (den otäckaste var när en kille blev inputtad under trailern på en lastbil i 40 km/h och fick cykeln överkörd. Jag vet inte hur det gick för jag han nätt och jämt vejja själv och när jag tittade bakåt såg jag att flera cyklister redan stannat. Jag hoppas att det gick bra!!) Jag hade redan innan den incidenten beslutat mig för att inte ligga med i sörre klungor. dels var jag nu rejält sliten (det var ca 8 mil kvar) och jag orkade inte med det ryckiga tempot som blir längst bak i klungan och längst fram orkade jag inte ligga för då måste man ju dra. Sedan var risken för stor. Jag ville komma helskinnad till Motala för jag hade ju en löpning att tänka på. Magen började vid det här laget krångla och jag hade en "magkänsla" (hehe) vad det berodde på. Jag behövde fett. Så i depån vid hammarsundet ringde jag det gudomliga serviceteamet och beställde en pizza. Med vetskapen att något flötigt väntade i Motala kändes det genast bättre och jag kunde hålla hyfsad fart in. tid på vätternrundan: 9:48. under 10 timmar. Tjurskallighetsmannen fick kliva in där :). Efter målet fick jag stå och vänta i typ 10 minuter på att bli avchippad. Men öka nu då! jag vill springa. Fotot sa jag åt fotografen att skita och medaljutdelningen gick jag förbi. En tyst protest mot vätternrundanledningens policy kring namnändring (mer om det en annan dag).

Tiden mellan cykeln och löpningen inefattade aktiviter som att under parollen "bordskick utgår med kraft" svepa en pizza och att näcka inför halva Motala. Att ha en pizza skvimpade i magen under 3 mils löpningen kanske i alla andra sammanhang låter som en dum idé men jag känner min kropp. Pizzan absorberades omgående av kroppen och jag kände aldrig något obehag från den under löpningen.

Löpningen ja, Den gick bra. riktigt bra och jag kände att jag hela tiden hade kontroll och kunde hålla mig springande med hyfsat löpsteg. 2:31 tog den och det är jag riktigt jävla nöjd med. Niklas sprang med hela tiden och agerade vätskekontroll (selvin cyklade med). Cola och vatten. lite och ofta. beprövat. tryggt. funkis. Total tid en Svensk Klassiker: ca 22 h 40 min (jag glömde knäppa av klockan eftersom jag fann mig själv bli intervjuad av en reporter typ 5 sekunder efter målgång. Inte en aning vad jag sa men det blir säker bra).

ETT MEGA TACK till alla som varit med och gjort detta möjligt. Ensam är stark säger vissa. Kanske är det så men bara i några timmar, sen tar det stopp. En bra sås reder sig själv var ju loppets uttryck och nu vet jag vad det betyder. Ta några ingridienser (tex, ett service team, en hejarklack, två tokiga triathleter, hjälpryttare och och en flötig pizza) och blanda dem samman. Låt det hela sedan bero och servera. Den kommer att smaka kanon eftersom varje enskild ingridiens förhöjt smaken hos de övriga i såsen ingående ingridienser. En bra sås reder sig själv, Sannerligen! Med de orden avslutar jag nu denna kanske världens längsta race rapport. Nu ska jag njuta av trasiga ben, besk öl och bubblig skumpa. Lev väl, I do.

Micke Selvins Race från min synvinkel

Skulle du ställa upp på en kompis förfrågan att köra en Svensk Klassiker Nonstopp med vetskapen att du tränat betydligt mindre denna säsongen än din kompajon?

Skulle du kunna tänka dig att simma 3 km i 14 gradigt vatten med vetskapen om att när du simmat färdigt så har du bara värmt upp och det är då det jobbiga börjar?

Skulle du Slita dig genom 9 mil rullskidor med "fucking worst" teknik när du redan efter hälften mår pyton och får gå på pannben? Dessutom vet du att även om du kommer i mål så är det då det jobbiga börjar

Skulle du efter 1 timmes bajsförsök men fortfarande med så uppsväld mage att det ser ut som att du blivit påsatt av farbror vitargo och nu väntar hans kärleksban, Jättebebisen från helvetet sätta dig på cykeln för att cykla 30 mil med vetskapen att när detta är klart, Det är då det jobbiga börjar.

Skulle du cykla 8 mil när du redan från början känner att det är kört, Men det kan ju gå så jag måste prova. Skulle du som sista utväg äta sjukliga mängder äcklig saltgurka?

Skulle du när du väl insett att det är oundvikligt att bryta göra det med stil, inget gnäll, inga bortförklaringar? Och skulle du efter en sådan motgång direkt övergå till att ingå i serviceteamet och på ett mästerligt sätt stötta din kompajon?

Skulle du trots allt det ovanstående som hänt vara sugen på att göra detta igen och då lyckas?

Om du svarat nej på någon av ovanstående frågor är du bara människa. Om du svarat JA tillhör du du en ytterst exklusiv skara människor. Då är du inte bara en supergrabb. Du är en superman och de som kan sin film vet att supermannen vinner altid, kommer alltid tillbaka. Micke, Jag ser fram emot att göra detta med dig igen.

Ps. jag slog inte något av de rekord jag listat i ett tidigare inlägg, Därimot lyckades jag 3 gånger säga: Bra sås reder sig själv. 2 gånger till Micke under rullskidorna och en gång till en cyklist i en klunga, okänd:"jag har ont i magen. Kleberg:"ja ja, bra sås reder sig själv". Efter den konversationen bytte jag position i den klungan" Ds.

Till Kentas underbara låt - Just idag är jag stark far vi genom ett regnblött landskap. Trösten finns i att det att vattentillgången för den onda regnguden är begränsad. Det KAN INTE regna hur mycket som helst. någon gång måste det ta slut. En annan tröst är att av de ca 16000 startande så är vi båda bättre förberedda än 15500 av dem, detta trots att vi simmat och rullskidat innan. Många har ju bara solskenstränat och det kommer de få sota för nu. Jag citerar Counting crows "I am the Rain king".

-> mf. Ja jag ska väga in innan jag bajsar.

Jag i sammarbete med mr JIM och vanheden presenterar stolt detta dygns uttryck. Det skall användas minst 3 gånger på ett sådant sätt att det liksom passerar obemärkt förbi, men ändå inte. Det är en utmaning för jag är inte riktigt säker på vad det betyder. BRA SÅS REDER SIG SJÄLV. Det kommer (och här här jag lite osäker) från filmen Jönsonligan & Rocky.

klassikern nonstopp är inget rekordförsök, Det har gjorts förut. Därmed inte sagt att rekord inte kommer att slås. här är några potentiella sådana som jag och Selvin kommer att bräcka.

- Antal intagna liter PowerKing under 1 dygn. jag ska nu iväg och köpa en platta (24 st) och den ska fan vara slut när utmaningen är över. Då går jag över till Champagne (snygg bryggning till nästa rekord).

-Fullast på ett litet glas champagne? Jag tror att våran alkoholtålighet kommer vara tämmligen nedsatt i detta läget.

-Flest antal liter vätska intagen via annan ingång än munnen. Vi kommer att vara ute i förmodat regn rätt länge. Klart det kommer "läcka in" lite

-Kissa på sig flest gånger / dygn. Bebisar och medlemmar i PRO är diskade eftersom de ofta har blöja vilket legitimerar den typen av verksamhet.

-Störst viktnedgång på 24 timmar (bortfall av hela bitar som armar, ben osv räknas inte.) Jag ska ta med mig samma våg för att säkerställa evidensen i detta mycket vetenskapliga expriment.  

Ha ett roligt dygn. Det kommer jag att ha. PS. Till alla! Ha för fan flätor ikväll och imorgon. Det kommer att skänka mig kraft. Det kanske blir ett rekord det med. Den människa som via en blogg övertygat flest människor att ha flätor på en fredagkväll i juni. Ska maila till Guinness rekorbok och kolla. DS.

Jag är nu anmäld till Lanzarote Ironman 22 maj 2010. Jäkligt gött att jag äntligen bestämt mig för vilket lopp som ska bli "The one". Jag tror Lanza passar mig. Tuff cykling med relativt oteknisk utförskörning (har jag hört). Jag ska även anmäla mig till IM UK för att ha ett lopp som backupp om något skiter sig på lanza.

Nu är alllt fokus på Klassikern Nonstopp. Stort tack till Mathias för lånet av cykeln. Jag körde dryga 9 mil på den igår och den kändes kanon. Dessutom lyckades jag med bedriften att själv byta styrstamm. Tummenmittihanden mannen vs Cyklar 2 - 896. Ekonimannen vs maerial 1 - 6588 eftersom jag fick låna en gratis av Norra cykel och motor.

Nu är typ allt fixat så jag har massa tid över, så jag roade mig med att fota delar av min spritkollektion och lyssna på Kenta Gustavsson.

Sedan såg jag att Punkteringsdemonen varit framme igen för det var en smygis på framdäcket. Bra!! då får jag öva på att fixa sådant och behöver inte ha ångest om det skulle inträffa på någon tävling framöver. Tummenmittihanden mannen vs Världen (låt oss säga att matchen är avgjord sedan länge men båda spelar vidare just fore the hell of  it).