Mitt uppdrag: Att vattna min mors blommor(och ja det är BARA hennes blommor, Min far kan på intet sätt ta på sig cred för deras överlevnad). Bilden nedan visar på ett bra sätt hur mycket hon litar på min kompetens inom detta område. (Just denna Blomma är av plast)

Helena Jonsson är ju en solklar vinnare av årets bragdguld, Jag menar VM guld i jaktstart, VM silver i mixedstafett och VM Brons i masstart. Dessutom vinnare av totala världscupen, Sprintcupen och Masstartscupen.Å andra sidan så lyckades Robbin Söderling slå ut Rafael Nadal ur Franska öpnna. En turnering som världsettan vunnit överlägset 4 år i rad. Robin tar sig ända till final men får där stryk av Federer. Om inte den prestationen förtjänar ett bragdguld vet jag inte vad som gör det. Kanske att som rookie och yngsta svenska någonsin vinna en major i golf, Det lyckades nämligen Anna Nordqvist med. Bragdguld? Javisst!! Det går inte att jämföra äpplen med päron. Den ena prestationen är inte större än den andra. Bara annorlunda. Så vi behöver ett gäng bragdguld. Eller inga alls. Får man inte medalj och lite prispengar när man blir VM i skidskytte, 2:a i Roland Garros eller major segrare i golf? Räcker inte det?

Nu kom jag på det, lösningen på "problemet". Alla ovanstående prestationer är ju makalösa men står sig slätt i gämförelse med att Thomas Lövkvist lyckades med att åka i La Maglia Rosa under en etapp i årets Giro. Det är stort!! Fruktansvärt stort. Tyvär tror jag inte ens att han blir nominerad. Svensken förstår sig inte på Cykel. Italiernare därimot! Så fort en sådan dyker upp på jobbet passar jag på att diskutera denna underbara sport.

PS. I Repotaget om Klassikern i motala tidning såg jag ut som en Italiensk cykelstjärna (typ Di Luca fast o-dopad) på bilden, Selvin såg ut som en rysk straffånge. The kind you don´t want to meet in a dark alley. DS

Livet kan liknas med en brieost, ni vet en sådan stor rund sak. I början när man börjar äta av osten så är man hungrig, nyfiken och man får aldrig nog av smaken. Osten är det godaste som finns och det är ju så mycket kvar också. Den här osten kommer aldrig att ta slut!! Ungefär halvägs så börjar en obehagskänsla komma smygande. Osten är kanske fortfarande god men varge ny tugga erbjuder intet nytt. Samma smak, om och om igen. Dessutom så är ju halva slut nu. Har jag verkligen ätit så mycket?? Tiden går och mer och mer av osten konsumeras tills en dag den sista lilla biten ligger framför dig. Det är nu ångesten kommer in på riktigt. Vad kommer att hända när osten är slut? Har jag verkligen ätit en hel brieost??? Hur fan är det möjligt?

Den här insikten kom till mig för någon dag sedan så jag helt själv (nästan) åt upp en hel brieost (jag har varit ganska hungrig efter klassikern). Undrar hur många som tuggar vidare på sin brieost utan närmare reflektion tills den en dag är slut? Några hetsäter den på ett sätt som får mig att tro att de vill att den ska slut, som att det var en tävling vem som kan äta sin ost snabbast. Utmaningen i min värld ligger inte att äta osten snabbt utan att få den att smaka gott. Tänk dig en ny spännande smak för varge tugga. så min uppmaning till dig är: Krydda din ost!, Gratinera den, Ringla tryffelhonung över den och njut av varge bit. Lägg den på ett kex och konsumera den i sällskap av nära och kära. But for God´s sake låt inte ditt ostätande bli rutin. Rutin och ostätande är det sämsta som kan hända, Fucking worst!.