Ni kommer ihåg Månfärden kanske. Om inte så finns den ju beskriven på denna blogg. Allt var ju planerat in i minsta detalj. Så vad hände?? Jo tåget körde på en älg. Resultat: Tågets passagerare fick hjälpa till att "skrapa" bort älgen från tåget. En gratis teambuilding av det blodigare slaget alltså. Givetvis blev tåget försenat pga detta. "SJ, connecting people", Fast inte på det sätt du tror, vill eller har betalat dyra pengar för.

Sensmoral alt 1: Planera aldrig så kan inget skita sig.

sensmoral alt 2: Ta med dig salt, peppar, smör stekpanna och elddon vid nästa tågresa. Så kan du iaf tillreda en härlig måltid.

"Nobody panics when things go according to plan... Even if the plan is horrifying" The joker i Batman The dark Knight. En så jävla klockren av analys av världen. Vad håller vi på med egentligen? (med vi menar jag mänskligheten) Jag och Patrik hade en berusad men insiktsfull diskussion gällande normer. Det finns så många som strävar efter att göra som man bör, som det är tänkt, som är allmänt accepterat, Mainstreamfolket. Sen finns de de som alltid strävar efter att gör tvärt om. Det dessa männiksor kanske inte inser är att det är mainstream att sräva efter att inte vara mainstream. Sen finns de de som inte strävar efter att gå med eller mot strömmen. Som bara gör det som gör dem lyckliga. Sen om det är att bo i tält, slänga alla sina grejer och göra super jobbiga tävlingar eller att skafa barn, villa, volvo är ointressant. Det senaste är en ganska ny insikt för mig. Jag kom på mig själv tänka nedvärerande tankar kring ett par som hade åkt till samma hotell på semester typ i 30 år. Jag tänkte: stackars jävlar, Dom fattar ju ingenting. När det finns så mycket att uppleva, att se, att känna å tänka så rutar som in sig fullständigt och vägrar leva livet. Men sedan kom jag på att jag såg på deras situation utifrån mitt perspektiv, med mina ögon. Bara för att jag skulle vara olycklig i deras situation betyder inte att de är olyckliga. Lycka, everything else can wait.

En norm i samhället som jag väljer att inte följa för att den på intet sätt bidrar till min lycka är att vara fackligt ansluten. Många trycker att jag är helt sjuk i huvudet som inte är med. Jag ska nu ge er mitt perspektiv på saken och sedan är det fritt fram att fundera kring din framtida anlutenhet eller ej anslutenhet till facket.

Det finns en massa saker som en arbetgivare kan göra för att jävlas med dig och fortfarande hålla sig inom lagens ramar. ett exempel är att vägra dig löneförhandling. Dessa saker kan säkert facket motverka. Men även om du får din löneförhandling och alla andra nice to have saker så kvarstår ett faktum. Din arbetgivare är en fitta som inte vill dig väl. Vill du verkligen arbeta åt en sådan?? Häldre än att klaga hos facket så att de får styra upp din situation så byt arbetgivare till någon som uppskattar dig, Som vill löneförhandla med dig, inte för att det är ett måste utan för att det är rätt.

Min bestämda uppfattning kring fackligt drivna människor är att de är så dåliga på sin jobb att de känner att vara fackligt drivande är enda sättet för dem att behålla arbetet. För vem vågar sparka en fackligt drivande människa? Det finns förståss de som är fackligt drivna och bra på sitt arbete. De är undantagen som bekräftar regeln.