I morse ställdes jag inför ett val. Sitta inne i värmen med en kopp te och läsa kurslitteratur med The verve:s underbara skiva Urban Hymns i bakgrunden eller 24 km löpning i snöblandat regn, snålblåst och lera. Jag gjorde mitt val. 117 minuter senare var jag kall, blöt, hungrig och skitig. Men rätt glad. Passet gick kanon bra och det var egentligen bara de sista 3 km som jag kände att energin började tryta (jag käkade medvetet pyttelite till frukost så att kroppen tvingas använda fettreserverna till bränsle). Farten var ändå hyfsad för att vara off season, 4,53/km tror jag att det blev men då är 1 km lugn nerjogg inräknad. Nu ska jag bara vila, plugga och mysa resten av eftermiddagen och kvällen.

Mitt projekt med att sluta ha socker i kaffet går också bra. Det är inte så att jag är rädd för socker (i alla fall inte den mängden som jag hade i kaffet). Det hela går ut på att om jag någon gång befinner mig i ett engelskspråkigt land och blir tillfrågad om jag vill ha socker i kaffet skall kunna svara: No thank you, I´m sweet enough. Den kommentaren är givetvis stulen från den sjukt bra filmen Snatch av Guy Ritchie. Han kan göra film den pöjken. Dessutom ligger han med Madonna vilket bara det är stort.

Här kommer några fler sköna citat från just den filmen.

” in the quiet words of the virgin Mary…. come again” Brick top

"I'm getting heartburn. Tony, do something terrible.” Cousin Avi

“I fuckin' hate Pikeys.” Typ alla I filmen utom just the pikeys

“Yes, London. You know: fish, chips, cup 'o tea, bad food, worse weather, Mary-fucking-Poppins... LONDON.” Cousin Avi