http://na.se/nyheter/2.2503/1.576973

Sedär, Träna (styrketräning, MMA och givetvis löpning) på arbetstid, inte dumt

Så här i kyrkovaltider tycker jag det är läge att damma av en riktig gammal klassiker. Avlatsbrevet. Avlat betyder typ efterskänkandet av botgöring för begångna synder. En avlat kunde minska tiden i skärselden så det var ju en eftertraktad sak. Marknadsekonomiska snillen kom då på att de kunde sälja Avlatsbrev och göra sig en rejäl hacka. Nu ska jag börja sälja avlatsbrev. Fast de förkortar inte din tid i skärselden. Detta är den nya tidens avlatsbrev. Jag är den häsosammaste människa du känner. Av mig kan du köpa dig fri från din ångest för den där chipspåsen du svullade, Den där hamburgaren du åt efter det att du drack de där ölen. Köp dig fri från fettmans skärseld och bli åter en sund och frisk människa.

Jag vet att det låter otroligt, (och det är det också) men tänk såhär: Har du någonsin funderat på att köpa en träningsapparat från TV- shop? (kanske har du tom. köpt en?) En apparat som ger tonade magmuskler på bara 20 min om dagen 3 ggr i veckan, helt utan ansträngning medans du tittar på tv och allt för bara 2995 Kr. Mitt avlatsbrev kostar bara 666 kr och har exakt samma egenskaper som TV - shops produkt. (Ger lika eller bättre resultat, kan användas framför Tv:n och du slipper dessutom ha på dig den där jävla vibrerande gördeln.)

Det går även att abonera på mitt avlatsbrev. Då kan du svulla varenda dag och fortfarande vara sund. Härligt eller hur?

Klebergs Avlatsbrev är framtaget i sammarbete med FatPat AB

I år var min femte säsong som triathlet, I 5 år har jag byggt upp mig, blivit starkare, mer uthållig, smartare. I år som var ett mellanår har träningen fungerat otroligt bra och de få missar jag gjort har jag tagit till mig. Jag kommer inte göra om de misstagen! Nu har jag träningsuppehåll men jag är så taggad på nästa säsong att jag kom på mig själv köra 3 timmar igår, bara för att det är kul. Vad är det som väntar då? Efter en djupgånde analys av min ekonomi (haha, NOT!) har jag tagit tjänstledigt från och med 1 jan - 1 juni. 5 månader. Bara träning. Målet. Lanza 22 maj och kval!Efter det? Vem vet men någonstans inom mig finns drömmen att kunna livnära mig på min idrott. Dessutom vill jag odla grönsaker och föda upp får.

Efter att ha gått in i en anti internet psykos efter Kalmar är jag nu tillbaka på den wilda webben. En race rapport från Kalmar är utlovad och den ska ni få. Dessutom slänger jag med min syn på Ö till Ö.

Kalmar ja, Vad kan jag säga?? Det kändes bra, I 1 timme och 12 minuter. Resten dvs 8:42 kändes sega som fan. De första 7 minuterna på simningen gick bra. Jag låg med i tätklungan och kunde se både Clas björling och Ted Ås precis framför mig. Det gick grymt snabbt till första vändningen, Lite FÖR snabbt skulle det visa sig då hela tätklungan vände vid fel boj. Plötsligt stannade alla och började spana oroligt omkring sig. (det såg ut som en flock surikater som nervöst spanar över savannen efter rovdjur). När vi sedan kommit på rätt kurs igen fylde hetsiga motionärer med förkärlek för gruff på bakifrån och min rytm var fucked. Jag kom ur vattnet på ca 1:06 (ca 10 min över vad jag själv anser mig ha kapacitet till). Jag var forfarande vid gott mod och tänkte att jag skulle komma tillbaka starkt på cykeln.

Jag gränslade mitt tempomonster, Inget hände! benen var inte med! jag försökte att trycka på och jobba med att hålla modet uppe: Nästa varv, då jävlar. Det finna många mil kvat att uträtta underverk på! Jag tog i mer och mer men det var som om någon ställt in farthållaren på mig för varven var i det närmaste identiska tidsmässigt.

Efter en långsam växling (det låg två mystiska salttabletter i strumpan som jag var tvungen att plocka bort) bar det ut på löpningen. Nu spritte det helt plötsligt i benen och jag fick hela tiden tänka på att hålla igen. första milen gick på 45 min och första varvet (14 km) på 1:05 vilket ger en mara på 3:15 om jag skulle hållt farten. Nu orkade jag inte utan tappade rejält på sista varvet men 3:38 på maran är väl ändå ok. 9:54 blev slut tiden. personligt rekord med 42 min och min svit att slå PB i alla IM lopp jag gjort är intakt.

Med facit i hand brände jag nog rätt mycket krut på Superklassikern, Men jag skulle inte vilja ändra på något för det var en bra och rolig erfarenhet. Efter Kalmar var jag helt slut i kropp och själ. Jag försökte börja träna tidigt men det var som förgjort. Istället fick jag rikta in mig på Ö till Ö.

Sagan om de två tornen.

Vi anlände till Sandhamn och var vid gott mod. Det höll i sig tills jag kom att jag glömt kompassen. Vid utrustningskontrollen visade vi istället upp Selvins mobil som turligt nog hade en inbyggd kompass. Sen var det dags för preracegenomgång. Eftersom det var många utländska deltagare var den på engelska. Där fick vi reda på att vi skulle "put the magick finger in the electrical box" (stämpla sportidentpinnen) Va fan, är det inte nog med att vi ska simma, springa och cykla, Ska vi fingerpulla någon jävla Robot utmed banan nu också?

Jag och Selvin.Vi hade ingen aning om vad denna tävling igentligen handlade om. Vi köpte grisen i säcken så att säga. Personligen hade jag räknat med en liten snäll kulting men det som hoppade upp ur säcken var något helt annat. En ELAK JÄVLA GALT med smak för människokött!

Vi hade räknat med att kunna hålla 5:30 fart på löpningen och det gick ju bra. Fram till första simningen. När vi sedan kom upp på första ön efter en simning på 1600 m kunde vi lika gärna angjort en ö i vietnam, burma eller något annat helvetesland. Det fanns ingen asfalt, ingen grusväg, inte enns en stig. Bara skog och klippor. Detta kom som en chock eftrersom jag är lite av löpvärldens törnrosa, Normalt sätt får jag ont om det kommer en kurva! och här sprang jag runt i skärgården över klippa och rot och funderade på varför en kompass ingick i den obligatoriska utrustningen när en machete inte gjorde det, Jag försökte hänga med selvin som tagit täten. De första "löpningarna" och "simningarna" höll vi bra tempo men efter några timmar Började Selvin visa tecken på trötthet. Men Med Selvin köper man inte grisen i säcken. man vet vad man får. En tjurskallig gubbe som kanske inte alltid är topptränad men som ALDRIG ger upp. Killen har helkroppskramp och ligger stel som en pinne i vattenbrynet och bara skriker. Vid ett tillfälle fick jag till och med dra honom de sista 50 m till land då han i krampdesperation tvingades att simma ryggsim och envisades att simma åt fel håll hela tiden. Trots det forstatte han att plåga sig framåt. När vi kom till den näst längsta simningen för dagen gick det inte längre. Jag såg dödsångesten i hans ögon och jag visste i den stunden att vi skulle vara tvungna att bryta. Men ödet ville annat och tack vare en Crashcourse i Våldmassage och en simning i tät formation tillsamans med en säkerhetsbåt och ett annat lag kom vi över. Det gick inte fort men vi kom över!!!

Sedan verkade det som om krampen började lätta och när vi kom till simningen till Ornö där Cykelmomentet hägrade frågade jag hur lång tid vi hade på oss att komma över. Svaret:10 min, Jag i det närmaste puttade i Selvin så han skulle kunna börja simma medans jag krånglade med mina och hans fenor. Då ändrade sig plötsligt funktionären och sa att vi hade 25 min. Det sa jag inte till Selvin då han i ångest av att riskera att bli avtagen av banan gav allt och då höll ett bra tempo.

Cykelturen var i det närmaste perfekt men jag saknade cykelkorgen och kexpaketet som jag trodde Selvin tagit. Vi Körde om några lag och höll sedan bra fart in.

Jag ska inte nämna så mycket mer om den här tävlingen. Har du den fysiska förmågan så ställ upp, Du kommer inte ångra dig.

Varför Sagan om de två Tornen? Jag och Selvin, Två Torn som står pall trotts tuffa tider, Eller Selvins ben. Stela som...... En annan koppling till just den filmen var att jag såg ut som en smal ful grodliknande varelse (dvs gollum) som leder sin husbonde (som är helt slut) mot målet.