Egentligen vill jag skriva hatar men det ordet vill jag spara till något riktigt vidrigt, Något som inte kan bli värre. Som Hitler. Jag ogillar i alla fall när pulsklockan inte vill fungera som den ska. Dvs visa aktuell puls. Jag ogillar små ouppfostrade hundar, Små ouppfostrade barn och när tätltet blir nedtyngt av snö. Sen ogillar jag Konstnärer. Vad fan är de bra till? Vem har bestämt att vi behöver konst? Att vara konstär för egetbruk må väl vara ok, Då skadar du ingen. Men att vara någon som vill sälja sin konst för pengar. Som vill leva på att vara konstnär. Gärna då med bidrag från staten så att din verksamhet går runt. För det vore ju försmädligt om konstnären var tvungen att skaffa ett "riktigt" jobb som inte innefattar att ligga och fundera i hängmattan och dricka rödvin. Jag tror jag hatar konstnärer. De är som Hitler, De tror att de skapar men de förgör.

(Anledningen till mitt plötsliga konstnärshat är en artikel i NA om ett Konstnärskollektiv som ansåg att de fick för lite bidrag av kommunen)

Och så en liten träningsuppdatering: Det gårt bra, Jag är uppe i en 1/2 Humla.