Eftersom jag nu trappat ned träningen till bara 1 kort pass om dagen inför helgens utmaning så måste jag ju hitta på något annat för att undvika total mental brakedown. Plocka svamp är ett bra substitut. Skogen erbjuder frisk luft, mental avslapning och moderat fysisk ansträngning. Det är svårt att tänka på något annat än svamp när man går där. Trots det så vet jag alltid var jag är. Det är något som finns i mig. Därför vann jag skolmästerskapet i orientering under officersutbildningen (eller så var det för att kontrollerna låg på varannan sida av en stor ås och jag tog hem det på löpstyrka). När det gäller att vara i skogen så är jag "A Natural"

"Yea a natural fucking idiot" (från den underbara filmen snatch). I förrgår framryckte jag i linne och löpskor i skogen vilket resulterade i att jag blev sönderbiten av både mygg och fästingar. Det var också på vippen att även en orm fick sig en smakbit. Men det var det värt för jag hittade mycket svamp som senare blev utsökt stuvning och soppa.

Träningen inför Kalmar har gått mycket bra även om allt höll på att gå på röven under gårdagens löppass då jag snubblade på en sten och vrickade till foten, Den gör ont idag men jag kan iaf stödja på den, Det är förövrigt ca 10:e gången jag snubblar på just den stenen. Den där jävla stenen och ett gupp i vägen i närheten av Frösvidal är autistträningsmannens värsta fiender.

Andra moment som fått mig hajja till under mina i övrigt nästan komaaktiga träningspass är en död mus som ligger i tunneln under mototvägen och ett sjöodjur i ånnabodasjön. Jag var där och simmade och när jag i andningen kollade åt höger såg jag något stort, svart komma rakt mot mig. Jag blev skitskrajj och började fundera på vad jag skulle göra. Då såg jag att varelsen hade blåa speedoglasögon på sig. Mitt i ånnabodasjön utan vetskap om varandra möts vi och därmed är frågan besvarad. Vem är Selvin lik? Jo Paul Hogan. I den urusla filmen Crocodile dundee 2 så skrämmmer han folk iförd en död krokodil.

Kalmar

Vad kan jag vänta mig? Drömgränsen är under 9 timmar och det står fast. Det är brutalt hårt och det kommer krävas ett perfekt lopp men jag tror på mig själv. 2008 gav det en 9:e plats. 2007 3:e/4:e plats. 9:25:52 är klubbrekordet och det vorre mumma det. Sub 9:30 vore ok det med. Sub 10 är skamgränsen.

Jag ska ladda upp med racerapporten från min första Ironman. Det är tidernas katastroflopp. Det mesta gick fel där. Det är också det lopp som jag lärt mig mest av. So stay tuned.