Jag har som ni kanske märkt tagit semester från bloggandet ett tag men nu är jag tillbaka, med besked. Jag tänkte börja med lite tips och trix till er som mer eller mindre ofta bedriver fysisk aktivitet och vill att detta ska vara så inspirerande, roligt och givande som möjligt. Ett givande träningspass är egentligen rätt lätt att få till. Gör bara som jag gjorde i söndags, Fast tvärt om. Så här såg dagen ut. (för att göra det hela mer lättförståligt har jag delat in dagen i olika moment, kom ihåg att göra tvärt om ni vill få ett givande träningspass)

1)      Förberedelserna började redan på Lördagskvällen då jag tryckte i mig en flaska vin, lite whiskey och en öl. Sedan stannade jag uppe omotiverat länge. Jag vet inte riktigt vad jag pysslade med men något hände med mina löpartights då de på morgonen hade förvandlats till något som mer kan liknas med en disktrasa än ett par tights. Till er som nu kommer klaga på mig för att brutit mot min inte bli full policy vill jag säga följande: Även solen har fläckar, Låt den utan synd kasta första stenen och jag var inte full, å andra sidan var jag inte nykter heller. Jag var borderline Full/Nykter.

2)      Jag vaknade typ 9:30 av att Selvin ringde och frågade om jag fortfarande var sugen på att köra premiärtur på smala däck ute. Givetvis sa jag samtidigt som jag kände ångesten komma över mig. Jag har ju en sjuk huvudverk och är lite smått kräkas-sugen. Hur fan ska detta gå?? Min räddare i nöden blev Fredrik som också ville med och köra men som inte kunde ge sig ut för ens klockan 12. Jag sa till Selvin att det bara var bra eftersom jag då hade tid att fixa lite med cykeln, YEAH RIGHT!! Jag sov som en lite gris typ 10 sekunder efter att vi lagt på.

3)      Jag vaknade igen klockan 11:30. Utan huvudverk men fortfarande ruskigt seg. Jag gick upp och tryckte i mig en tallrik fil. Någon form av energi måste man ju ändå ha i kroppen när man ska ut och cykla. Och fil är ju sen gammalt rena rama energibomben. Nu ringde Selvin igen (eller jag ringde honom?) och frågade om jag skulle hinna till klockan 12. Ja men det borde gå sa jag. I denna stund satt jag i kalsongerna framför datorn och spelade hjärter i brist på förmåga att ta tag i mig själv.

4)      Den närmast följande delen av dagen är lite suddig eftersom det var sjukt stressig men jag vet att jag förbannade mig själv för att inte lagt fram min utrustning och fixat i ordning cykeln redan dagen innan. Jag vet också att jag funderade lite kring varför mina löpartights såg ut som en disktrasa.

5)      Efter att ha strulat runt hemma en lång stund kom jag äntligen iväg, jag han ungefär halvvägs till vår mötesplats då jag insåg att jag glömt min pulsklocka. Jag kan inte träna utan den. Det går bara inte så det var bara att vända. Efter att ha hämtat upp den så begav jag mig åter mot vår mötesplats. Typ 200 meter därifrån så blir jag halvt påkörd av en bil så jag tvingas veja och kraschar rakt in i en trottoarkant och klotar på gräsmattan. Som tur är klarade sig både jag och cykeln men jag är vid det här laget ganska så irriterad.

6)      Jag, Selvin och Fredrik (på sin Flinta mekade tempo mockagäng) begav oss ut på cykel passet. Vi körde upp till Ånaboda för att där köra upp och ner i backarna. Detta moment var det ända under dagen som i alla fall gick hyfsat. Jag hade inget supertryck direkt men med tanke på omständigheterna var det helt ok. Dessutom sken solen och bara det är ju något som kan få den mest bakfulla och påkörda triathleten på bra humör.

7)      När jag kom hem så var jag rätt hungrig och jag orkade inte riktigt laga mat. Så jag klämde i mig en påse hasselnötter och en kebabrulle. Efter det gick jag och la mig och vaknade inte för ens det var dags att åka till mässan för springa intervaller och det är nu som helvetet börjar. Jag hade ingen kraft alls. Benen kändes som styltor och kroppen i övrigt som segt gelégodis. Jag fick kämpa för att komma under 4 min på 1000:arna och jag pallade bara 5 stycken. Snacka om misär pass. Vill ni slippa sådana, Gör som jag fast tvärt om.