Förutom operation Nighrider och reptil som jag nämnt tidigare så är ytterligare en operation icensatt. Operation bumble bee. Den går ut på att jag innan jul ska klara av att simma 200 m fjäril utan att dö. Lite om namnet: Ett bumble bee eller humla är en skapelse som enligt alla fysiska lagar är oförmögen att flyga men är så korkad att den inte inser detta faktum och flyger ändå. Jag kan inte simma fjäril. jag har inte de fysiska förutsättningarna, Men jag är också korkad så jag gör det ändå. Varken jag eller humlan är direkt graciösa i våra respektive ellement men va fan, vi tar ju oss framåt. Igår simmade jag som vanligt och då tryckte jag faktiskt en 50:a fjäril och jag dog bara nästan. Progress!!!

Att förlora suger, att förlora mot Patrik är sjukt smärtsamt. Men det är vad som hände förra månaden så nu kommer jag att få göra något sjukt eller jobbigt. Hoppas det inte blir att spela pingis eller fotboll. så jävla pinsamt med bollsporter!! För att föräkra mig om att denna förlust är och förblir en engångshändelse så har jag inlett operation Nightrider. (var inte det en serie en gång i tiden med en talande bil som hette typ Kip??). Patrik har ju ett försprång med 1 timme / dag så min tanke är att ta in det försprånget när han sovande ligger med handen på kuken och dreglar på kudden. Klockan 00:07 i natt var jag därför ute och löptränade. 1,5 h blev det i riktigt skapligt tempo. Så jävla gött att springa på natten. Slippa allt jobbigt folk som är i vägen. Bara jag, vägen, mörkret och en trevlig doft av koda / tallbarr (de eldade sådant i Örebro energi). Och så Lisa Miskovsky som sjunger om Acceptable Losses och det stämmer ju. Ja jag kommer att vara trött imorgon men skit samma, det är värt det.